Katt-Tant

Nu har vi hämtat Issa och hon har varit hemma några timmar. Men oj vad eländig hon såg ut när vi hämtade henne hos veterinären, alldeles tuffsig, groggy och dreglat hade hon gjort. Men nu börjar hon kännas lite mer som sitt vanliga jag. Sen hon kom hem har hon mest sovit hos mig på soffan, eller i buren som jag la en fluffig handduk i för att hon skulle ha någonstans att mysa in sig. Ätit har hon gjort också, lite extra god mat. Tog en bild när hon låg i soffan och jag lagt lite filt runt henne.

 

Nu har Issa varit ute på sin första längre resa, det var dags att åka hem över jul och självklart skulle hon med. Längsta och enda resan hon gjort med tåg tidigare var när vi hämtade henne hos uppfödaren, men det tror jag inte tog längre än en timme. Det var inte så lätt att veta hur man skulle förbereda sig på att resa med katt i fem timmar, först i tåg och sen i bil. Men jag bestämde mig i alla fall för att testa Feliway som många rekommenderar för katter i stressande situationer. Det finns mer att läsa på sidan, men som jag förstått det så är det feromoner som verkar lugnande på katter, men eftersom det liknar kattens egna fermoner är det väldigt naturligt. Dessutom så lekte vi ordentligt hela dagen innan vi skulle åka, och tog med extra handukar ifall det skulle hända en olycka i buren, men hon höll sig hela resan.

Issa var på nya äventyr i helgen, tog med henne hem till Thomas lägenhet i fredags. Det är en knappt tio minuter promenad dit och den här gången var det inga problem med att sitta i buren, verkar inte vara så läskigt med buren när man går omkring med den (även om den inte är så kul att bära på).

 

Hon anpassade sig fort till nya miljön också, var fantastiskt kul att rusa i full fart över parkettgolven, fanns väl lite större yta att rusa på där än hos mig och hade inga problem med att hitta lådan. Massa roliga hålor och sladdar (som vi såklart försökte se till att hon inte lekte med) fanns det också. Tyvärr fick jag inga bildbevis på det hela. Så där stannade vi i ett dygn ungefär innan vi gick tillbaka hem. 

 

Något hon inte är lika förtjust i är ögondropparna. Det går visserligen ganska bra, det är inga problem att ge henne dem själv, men efteråt ser hon ut ungefär som en nyfödd kattunge som inte öppnat ögonen än, helt blind. Är mer som en salva än droppar, men det är för hennes eget bästa så vi kämpar på.

Idag hade jag fått en tid hos en ögonspecialist hos Min Veterinär i Skultorp utanför Skövde eftersom Isabelle varit röd i utkanten av ena ögat. Isabelle var så lugn när vi tog hem henne från uppfödaren och har aldrig varit rädd för transportburen så var inte så orolig hur det skulle gå att ta bussen ut till Skultorp. Dock verkade hon denna gång inte alls trivas i buren, speciellt när vi väntade på bussen och på bussen krafsade hon och lät väldigt mycket, så hörde av mig till en kompis och frågade om hon kunde tänka sig att hämta oss i Skultorp när vi var klara, klarade inte riktigt av tanken att släpa med henne på samma buss hem igen när hon uppenbarligen blev orolig.

 

Väl hos veterinären gick det dock riktigt bra, jag var ganska tidig men personalen var så snälla och gav oss ett eget rum där Isabelle kunde springa som hon ville. Så fort hon kom ut ur buren var hon glad igen, utforskade rummet och gosade med matte. Matte fick dessutom te och kex medan hon väntade.

 

 

Sen kom veterinären Margareta och tittade på hennes öga, det visade sig att det var en inflammation och hon skrev ut ögonsalva som Issa nu ska få morgon och kväll i en vecka ungefär. Otroligt skönt att veta och att nu ha något konkret att göra för att det ska bli bättre. Efter mötet fick vi vänta en stund på mina vänner som hämtade upp oss, men vi fick ha kvar rummet och Isabelle somnade till och med i mitt knä en stund, så nära, nära hon kunde.

 

 

För övrigt sa veterinären att hon var väldigt välutvecklad för sin ålder, hon trodde faktiskt att hon var äldre än de knappa 15 veckor hon är, och visst känns det som om hon har växt väldigt fort.

 

Det hela fick på 610 kr för besöket, och sen ytterligare 155 kr på apoteket för salvan, det är galet att en undersökning som är klar på tio minuter kostar så mycket, men det får det vara värt, förhoppningsvis ska det inte behövas så ofta. Ikväll ska det alltså börjas ge ögondroppar, så hoppas vi det blir bra snart.

Igår tog vi med Isabelle, eller Issa som jag oftast kallar henne ut för första gången. Den första selen jag köpte som jag visade i det här inlägget visade sig vara för stor, så har köpt en vanlig "h-sele" för kattungar som hon kan ha så länge. Hon har fått vänja sig vid nya selen genom att ha den på sig en liten stund varje dag. Oftast blir hon lite slapp och vill mest ligga ner med selen på, om man inte börjar busa med henne, då bryr hon sig inte om den. I alla fall tänke jag att hon nog inte kommer tänka så mycket på den när vi väl kommer ut.

 

När vi ska ta ut henne så bär vi ut henne i transportburen, dels för att hon inte ska börja skrika vid dörren för att gå ut och dels för att hon ska associera buren vid något positivt. Dessutom är det ganska bra att ha den med ute som en trygg punkt man kan gå tillbaka till, eller sätta in henne om det kommer något läskigt. Första dagen satt Issa mest i buren som vi ställt ner på gräsmattan här på innegården. Vi öppnade dörren en stund och hon satt på filten med oss en stund, men darrade mycket så det blev inte så långvarigt.

 

 

Idag verkade hon inte lika rädd (matte var nog mer nervös än hon). Efter att ha suttit en stund på filten utforskade hon långsamt buskarna och gick en bit på gångvägen som går runt innegården medan matte försökte hålla sig tätt intill, men ändå låta henne gå som hon ville.

 

 

 

 

Ja, ni ser ju vilken överbeskyddande matte hon har, alltid där och klappar... Men det är väldigt nervigt måste jag säga, det rör sig en del hundar här ändå (vi såg tre stycken på håll) och det kan komma cyklar och högljudda människor som man inte vet hur hon reagerar på. Jag litar som sagt inte rikgit på att selen håller i en krissituation. Men det ska nog gå bra om man vänjer henne långsamt så det inte behöver bli så läskigt.

 

Thomas gjorde ett försök till lite närbilder också. Nog blev det nära alltid.

 

 

Det var allt för nu, hoppas på detta med koppelpromenader. Om man kan få det att fungera så katten känner sig trygg i det är det en underbar möjlighet för innekatter att få lite extra stimulering och ströva lite ute i luften på ett ändå tryggt sätt. Har ni några tips på bra ställen i skövde (eller bra ställen i allmänhet) som kan passa för kattpromenader så kommentera gärna!

Nu känns det som vi kanske börjar komma tillrätta lite, på sätt och vis känns det som Isabelle varit här i en evighet, fastän jag vet att det inte ens gått en vecka än. I alla fall så har jag lånat en systemkamera av en kompis och lekt fotograf de senaste dagarna, så tänkte visa er lite bättre bilder på Isabelle.

 

 

 

 

 

 

 

 

Hon älskar helt klart uppmärksamet, och klagar gärna högljutt om hon inte får nog av den. Till min lättnad har det gått fortsatt bra att sova om natten, nu aktivierar jag henne alltid lite innan vi ska sova, men inte en enda gång har hon väckt mig genom att skrika, möjligtvis att hon tassar omkring lite. Kattställningen gillar även som ni ser, även om hon fuskar lite genom att klättra upp visa sängen.

 

Mer uppdateringar kommer snart!

Igår hämtade vi äntligen Isabelle från hennes uppfödare i Hjortkvarn. Hon har så många fina birmor, en av dem satte i knät på Thomas det första hon gjorde, han var väl tvungen att godkännas av familjen. Isabelle och hennes bror låg dock och sov när vi kom och ville inte alls bli störda. Måste bara citera Thomas för övrigt, när han träffade Isabelle första gången "Det är som att klappa på ett moln!".

 

Alla katterna var väldigt intresserade av transportburen, tror alla var inne där minst en gång. Innan det var dags att åka så ville både Isabelle och hennes bror snutta lite hos mamma sista gången.

 

 

Resan gick lite bra, hon gjorde en del ljud från sig i början med på tåget somnade hon nästan.

 

 

Väl hemma var hon inte speciellt blyg, utan utforskade från början, och ville leka ända fram till sängdags... Naturligt var det omöjligt att få en bra bild på detta, men här är en bild med henne och Thomas.

 

 

Under natten var hon nöjd så länge hon fick sova inklämd mellan mig och Thomas, även om hon förstås inte ville sova lika länge som vi. Fast kan inte påstå att jag sov speciellt bra, var lite rädd att jag skulle rulla över på henne. Hon ramlade även ner mellan sängen och väggen någon gång.

 

Idag har det också varit full fart, och hon är förtjust i att börja låta så fort hon inte får nog med uppmärksamhet, men som tur var blir alla kattungar trötta till slut.

 

 

När jag köpte Isabelle var hon 13 veckor och redan avmaskad, grundvaccinerad, chipmärkt och besiktigad. När man köper katt överhuvudtaget bör man försöka se till att den är minst 12 veckor, avmaskad och vaccinerad åtminstone. Finns alldeles för många "uppfödare" som inte har någon koll alls, eller helt enkelt inte bryr sig.

 

Nu blir utmaningen att försöka få något plugg gjort när jag ska vara hemma med henne hela dagen. Kanske ska passa på nu medan hon gömt sig för att sova någonstans.

Så, det är inte mer än rätt att bloggen börjar med den katt som fick mig att vilja starta bloggen, lilla fröken Isabelle. Jag träffade henne första gången 22/8-2012 (ja, förra veckan alltså), då jag var och hälsade på hos hennes uppfödare utanför Hallsberg. Där bor förutom Isabelle hennes bror, mamma, mormor, och så två till katter har jag för mig, allesammans av rasen helig birma.

 

Att ta bilder på en busig kattunge med en mobilkamera... omöjligt uppdrag.

 

 

Försökte mig på att filma Isabelle och hennes bror istället:

 

 

 

Som ni kanske börjar ana, ska Isabelle flytta hem till mig nästa vecka, onsdag närmare bestämt. Det känns som jag har väntat i en evighet på detta, medan det i själva verket bara var en vecka sedan jag tog det slutgiltiga beslutet att det var henne jag skulle ha. Katt har jag haft tidigare då jag har varit jourhem åt Skövde katthem, men det skriver jag mer om i ett eget inlägg. Just nu nöjer jag mig med att presentera Isabelle (ett namn jag själv valt för övrigt). Antagligen kommer ni att få se mycket mer av henne ifall ni kikar in igen senare, tanken är att när min omgivning tröttnat på mitt tjat om katter är det här jag tjatar vidare ännu mer.