Kastrering
Nu är Issa drygt sju månader och så fort katten är över sex månader kan man börja kastrera (vissa gör det ännu tidigare). Så, nu när julen är över bokade jag en tid och idag var det dags. Klockan åtta imorse lämnade jag och Thomas henne på Ekens Djurklinik, och vi ska hämta henne igen halv tre.
Behöver jag säga hur läskigt det känns?
Jag är inte så nervös över att operationen ska gå fel, jag har själv varit med under en likadan operation när jag hjälpte till på det lokala katthemmet och även om det ser läskigt ut verkade det vara en enkel sak för veterinären. Det känns dessutom bra att de behåller henne så pass länge på kliniken även om jag var lite förvånad, då kan de se att allt går på under uppvaknadet. Det jag är nervös över är när hon kommer hem, och jag ska se efter henne. Tänk om något går fel, om hon vägrar ha tratten på (som de brukar få), såret går upp, eller om hon mår dåligt. Och jag som verkligen inte klarar av sår, drömde om ett illla hopsytt sår som blödde...
Men det här är ändå rutin och sånt som måste göras för hennes eget bästa, nu ska jag sluta oroa mig. Lite information om om kastrering förresten, nu gör man det även på honkatter, förr gjorde man en sterilisering, vilket gör att katten inte kan bli dräktig, men har kvar sexdriften, vilket lätt blir jobbigt för katten. Så har man inte tänkt avla på sin katt, kastrera både honar och hanar.